AkrobatMorris

Hej alla voffvänner!

Nu har skolan börjat igen och alla lillmattar och -hussar är i skolan hela dagen. När de är borta sover jag skönt och drömmer om alla äventyr jag varit med om i sommar.

De bästa äventyren var ute på skären. Där var det livat minsann! På skären finns det många stenar att klättra på och jag är världens bästa akrobat. Jag kan klättra rakt upp för stora och branta stenar. Då skriker lillmatte, för hon är rädd att jag ska ramla ner. Men det gör jag inte, för jag är ju bäst i världen. Hon glömmer det ibland bara.

Jag kan också stå på huvudet (nästan). Det gör jag ibland när jag blir törstig och vill dricka av det smaskiga havsvattnet. Det är så gott och smakar faktiskt lite fiskpinne.


Här dricker jag vatten. (Sväng på skärmen 45 grader till höger (tror jag) så ser ni hur det såg ut på riktigt!)

Hoppas ni har det riktigt bra och att ni också drömmer sköna drömmar om era sommaräventyr när ni sover på dagen.

Voffhälsningar /Morris

Mums!!

Att vara på sommarstugan är det bästa jag vet! Det är roligt att fräsa omkring och skrämma slag på måsar och gåsar. Allra bäst gillar jag smörgåsar. Fast jag brukar inte få så många..

På sommarstugan äter alla ute och det är gott! Det ramlar ner en massa godsaker till mig hela tiden. DET gillar jag. MYCKET!

Ibland får jag fördiska också. Det är coolt. Kika på bilderna!

Mums! Lite nudelsoppa på bottnet av muggen. Tur att jag har en så snygg och smidig nos som lätt går att sticka ner i härligheten!

Autsi.. glömde nästan att andas där ett tag. Supergott det här!!

Trött, men lyckligast i världen. Det är ganska krävande att hålla på och slicka ur alla koppar. Dessutom verkar näsan växa av det. Den ser lite stor ut på bilden. Men den är faktiskt min ;)

Hoppas ni alla har det bra där ute. Och har ni en kopp som behöver diskas, ring mig. Jag fixar det!

Voffhälsningar, Morris!

ChockMorris

Hej på Er!

Nu ska jag berätta om en ovanligt ovänlig katt som jag träffade på när jag var ute och gå med Lillmatte.


Här har jag kommit över chocken. Att åka rutschkana är det enda som hjälper mot ElakaKatt-Sjukan!

Det är morgon. Närmare bestämt är klockan faktiskt 7. En ovanligt vacker hund med silkeslen päls vaknar med ett litet sött gäsp och sträcker på sig. Han tassar nästan ljudlöst nerför trappan och in i det ljusa köket.
"Var är VattenSkålen, undrar han för sig själv, Jasså, där!"
Han tar tre rejäla klunkar och tassar sedan vidare till Lillmattes rum. Hon sover forfarande djupt. Hunden ställer sig bredvid sängen och gnyr försiktigt. Ingenting händer. Han gnyr lite högre. Lillmatte sträcker ner en hand och klappar honom försiktigt på huvudet, men sover sedan vidare. Hunden tar till plan B, en plan som alltid funkar. Han tar sats och hoppar upp på Lillmattes mage och landar hårt med tassarna först och luften åker nästan ur henne. Men bara nästan. Nu är hon tvungen att ge upp. Hon hoppar ur sängen, drar på ett par byxor och en jacka och hämtar kopplet. Hunden skyndar sig att klä på sig selen och väntar på att dörren ska öppnas.

De går ett varv runt kvarteret där de bor och Hunden snusar på alla stolpar som möter dem. Sista sträckan luktar konstigt, och den intelligenta Hunden snusar under ett staket. Plötsligt attackeras han av en fräsande hårboll. Det är en katt med rest ragg, som inte släpper honom med blicken. Hunden blir stel av rädsla och backar snabbt mot sitt eget hus. Katten följer efter. Den tar sats för att hoppa på och skada Vovven. Då ingriper vår älskade Lillmatte. Hon ställer sig framför Hunden och fräser ilsket åt katten, som blir både rädd och förvånad. Katten försvinner snabbare än den kom och Snipp,Snapp,Snut så är sagan slut, och hunden och Lillmatte levde lyckligt resten av dagen.

Med Vänliga Voff/ Morris

Chefen

Hemma på min gård bor en katt. Den heter Buddha. Jag vet inte om det är en hon eller en han. Själv tycker den att den är en gud. Och gudar är väl kanske både och, både hon och han?

Här på gården bor också tre hundar. Min favvotjej Aurora och busungen Cofi. Och så jag förstås. Men det är Buddha som är chef. Han ger oss stryk om vi är kommer för nära. Nåjo, han ger oss nog stryk annars också. Buddha är en oberäknelig chef, men vi lyder. Han har vassa och snabba klor.

Buddha smiter in i lägenheterna lite hur han tycker. När Stormatte vädrade med dörren på vid gavel häromdagen, smet guden Buddha in. Och kom inte ut mer sen. Stormatte och jag tröttnade på att vänta och gick in. Guden Buddha låg på köksbordet och bredde ut sig. Måste nog medge att jag blev liite irriterad, men vad kan man? Klorna, ni minns... Det är bara att hålla låg profil.

Igår stod köksfönstret på glänt när jag låg och sov min skönhetssömn. Plötsligt hördes en dov duns. Guden Buddha försökte göra intrång. Men han var för tjock. Jag passade på att skälla ut honom efter noter. Jag är ju vakthund och jag sköter minsann mina uppgifter. Åtminstone så länge ”chefen” är på andra sidan glasrutan och inte kan komma in.

Voffhälsningar /Morris