Hemma på min gård bor en katt. Den heter Buddha. Jag vet inte om det är en hon eller en han. Själv tycker den att den är en gud. Och gudar är väl kanske både och, både hon och han?
Här på gården bor också tre hundar. Min favvotjej Aurora och busungen Cofi. Och så jag förstås. Men det är Buddha som är chef. Han ger oss stryk om vi är kommer för nära. Nåjo, han ger oss nog stryk annars också. Buddha är en oberäknelig chef, men vi lyder. Han har vassa och snabba klor.
Buddha smiter in i lägenheterna lite hur han tycker. När Stormatte vädrade med dörren på vid gavel häromdagen, smet guden Buddha in. Och kom inte ut mer sen. Stormatte och jag tröttnade på att vänta och gick in. Guden Buddha låg på köksbordet och bredde ut sig. Måste nog medge att jag blev liite irriterad, men vad kan man? Klorna, ni minns... Det är bara att hålla låg profil.
Igår stod köksfönstret på glänt när jag låg och sov min skönhetssömn. Plötsligt hördes en dov duns. Guden Buddha försökte göra intrång. Men han var för tjock. Jag passade på att skälla ut honom efter noter. Jag är ju vakthund och jag sköter minsann mina uppgifter. Åtminstone så länge ”chefen” är på andra sidan glasrutan och inte kan komma in.
Voffhälsningar /Morris
Du är tuff du Morris och jag tycker du gör rätt i att skälla ut Buddha. Inte ens gudar kan göra som de själva vill, tycker jag.
SvaraRaderakvasthälsningar från ett nytvättat Åland; det åskregnade i natt. Du skulle ha sett så ljust det var fastän det var mörkt ute.
Ojojoj. Akta dig för chefen! Buddha ser ju grymt farlig ut på det där kortet!!
SvaraRaderaJepp, jag aktar mig för chefen, Buddha är värre i verkligheten!
SvaraRaderaJa, jag är tuff, men Buddha är tyvärr tuffare!
HundPuss