Amorris

Jag är kär. KÄR med stora bokstäver. In love. Det är jag det. Min stora kärlek är där ute någonstans och jag ska hitta henne. Jag är hennes riddare i skinande rustning. Nåja, brun sele med flexikoppel, men det får duga.

Jag tänkte jag skulle fixa ett eget litet hål i dörren för att kunna gå ut till mina drömmars tjej när jag själv vill (och det är hela tiden det ;), vi snackar ju äkta kärlek här nu!). Jag har krafsat och krafsat dörren. Men mattarna upptäckte det. De ställde en stol framför dörren så att jag skulle låta bli.

Här försöker jag stirra på stolen för att få den att försvinna. Det funkade inte. Men det finns ju andra sätt!

Här ger jag stolen en omgång. Jag har starka framben, jag tränar ju på gym varje dag.

Låta bli? Att krafsa? Jag? Tror inte det. Jag som är den smartaste i hela världen kom på ett sätt att ta mig förbi stolen. Och så kunde jag krafs-krafs-krafsa, igen :)

Men mattarna gav sig inte. Och nu är det kört med mitt krafsande ett tag. De satte dammsucken i vägen och den är farlig den. På riktigt!

Här ser man inte röken av mig längre. Stormatte satte dit bykkorgen också. Det är effektivast så, sa hon. Jag fattar inte vad hon menar. Men jag håller mig undan. Både dammsuckar och bykkorgar.

Voffhälsningar

//Morris

//Morris