Nu ska jag berätta om hur det var när jag var liten. Alltså mindre än jag är nu, då.
Det var goda tider det!!!
Här är jag ca 11 veckor. Lite tjock, men absolut gullig!
Jag var en söt, intelligent, snabb, glad och liten bebis på den tiden. Gjorde ingen illa. Nu har allt förändrats.
Ähh, skojade bara!!!
Nu ska ni få höra min saga:
Det var en gång för länge, länge sen i en okänd stad kallad Vasa en liten hundvalp, som var ovanligt söt och ovanligt intelligent. Han bodde i ett litet hus med sina syskon, sina föräldrar och kusiner. Långt därifrån i ett annat hus bodde en flicka och hennes föräldrar. Flickan längtade så efter att få en liten hund att ta hand om, så hon föreslog det för sin mamma. Mamman tyckte att det var en bra ide. De åkte till Vasa och valde ut den sötaste och intelligentaste valpen och döpte den till Morris, efter en ovanligf fransk hundras i en sagobok (den som svalde en strumpa en gång). Så här är jag nu. Den där sagoboken blev Stormatte tvungen att slänga, eftersom jag en gång (av misstag) bajsade i den.
Hoppas att ni njöt av min berättelse!
Morris
Tack för en underbar saga som tydligen blev verklighet. Du är söt Morris!
SvaraRaderaVoff Merlin
Stormorris eller Lillmorris, du är störst och bäst och gulligast och rarast och jag vet inte allt vad jag skall säga; kanske jag kommer på min kvast och bara rövar bort dig en dag, mitt framför näsan på Lill-matte och Stor-matte och alla andra. Jag gillar vovvar med gott självförtroende.
SvaraRaderaGlada kvasthälsningar
Menar du att jag skulle hållas på en liten kvast? Skulle inte tro det, jag måste ju få gå omkring lite! Annars skulle det vara intressant!
SvaraRaderaGlada Voffhälsningar!!!
Morris!
SvaraRaderaDet går fort undan, så du hinner inte gå omkring på kvasten, bara hålla i dig.
Lika glad kvasthälsning