Igår var jag och flocken och hälsade på kusinerna. Det är livat det! Massor med barn och där det finns barn finns det mat. På golvet och på marken. Det är najs, tycker jag.
När jag ätit upp allt jag kunde hitta, upptäckte jag ett spännande doftspår. När ingen märkte smög jag iväg. Det var jättespännande. Tror att det var mina kompisar bichontjejerna som jag skrev om tidigare som lämnat spåret. Hääärligt.
Jag snusade mig fram längs stigen i skogen. Det doftade ljuvligt. Plötsligt hörde jag Lillmatte, Lillhussarna och Kusinerna ropa mitt namn. MORRIS! Det är jag det. Men jag hade liksom inte tid med dem just då. Ville ju hitta tjejerna. Då hörde jag Stormatte vissla. Hon kan vissla riktigt hårt och när hon gör det MÅSTE jag tillbaka.
Det var bara det att jag inte hittade tillbaka. Så jag tog en annan väg. Där det körde bilar. Till all tur visste Stormatte att jag skulle komma springade just där. Jag blev jätteglad när jag såg henne. Hon hade mitt koppel i handen och kopplet älskar jag! Jipppiiiii.
Men jag har ett tips. Om du är en liten söt och blond hund som vill ge dig ut på upptäcktsfärd ensam, se till att du har en Stormatte som kan vissla jättehårt. Det är nämligen lättare att hitta henne på det viset.
Måste sova ett tag nu. Att vara på rymmen tar på krafterna.
Voffiga hälsningar
/Morris
Tiddelipom, gissa vem som skall träna på att vissla härefter, utifall att du kommer på besök; Morris. Jag kan hjälpa stormatte vissla ifall du tappar bort dig:D
SvaraRaderakvasthälsningar
Ja, det ska du absolut göra, tänk ifall jag försvinner mitt i allt när jag är på besök hos dig, det skulle vara helt förskräckligt!
SvaraRaderaHundPuss
Oj, vad du hann skrämma oss, ditt busiga garnnystan !! Men förstår dig, för vi bara pratade och pratade, och du fick ingen riktig biff !!
SvaraRaderaVilket äventyr du fick vara med om, och vilken tur att Stormatte är en fena på att vissla.
SvaraRaderaDet var inte meningen att skrämmas, bara att leta reda på tjejerna! Gillar dem, ju :) !
SvaraRaderaJoo Eva, Stormatte kan vissla så att det tjuter i öronen och det är tur det för mig!
Voff
/Morris